Dear reader...

Mitt liv som pingvin av Katarina Mazetti var charmig och avkopplande läsning mitt i all stress av att skolan börjar igen. Har gått med huvudvärk i två dagar men det kändes alltid lite bättre när man satte sig ner och läste.

Berättelsen utspelar sig under en kryssning till Antarktis och berättas främst ur synvinkeln av karaktärerna Tomas, Wilma och Alba men man kan även läsa de "extra kapitel" som finns där fler karaktärer berättar lite om vad som pågår.

Tomas är en nyskild föredetta journalist som har blivit deprimerad efter att ex-frun åkt till USA med barnen och nya maken. Han har sålt allt han äger och bestämt sig för att ta livet av sig under resan.

Wilma är en lärarinna (även om hon kan misstas för en tonårspojke pågrund av sitt hår, sin längd och kroppsform) som ser allt från den ljusa sidan trots att hon själv gömmer på en mörk hemlighet.

Alba är en pigg 73-åring som bestämt sig för att bli den första någonsin att nå åldern 120. Hon skriver även en bok under resans gång där hon jämför Antarktis djur med människorna på båten, Om oarternas uppkomst.

Boken är full av underbara karaktärer som alla har sina problem som de hoppas ska lösas under resans gång även om utgången inte blir precis som de tänkt sig alla gånger.

Boken tar upp viktiga och allvarliga saker som t.ex. otrohet, depression osv men det görs ändå med glimten i ögat och man blir underhållen, för visst blir det roligt när Tomas under sitt självmordsförsök börjar försvara sitt beslut för en pingvin.

Charmig och lättläst läsning om man vill koppla av emellan de lite tyngre klassikerna kanske?

//Sefflon

I torsdags rev jag upp golvet i mitt sovrum med yxa och kofot så jag har fått ordna en temporär säng - familjens soffa i vardagsrummet. Trots att jag ännu inte sovit en hel natt utan att vakna X antal ggr så har det ändå en fördel - jag läser mycket mer. Soffan är helt enkelt bättre utrustad för läsning än min säng. Jag har perfekt belysning, en fläkt ifall det blir varmt, har nära till köket och jag har helt klart bättre stöd för ryggen. Perfekt, jag kanske bara ska strunta i att göra klart rummet och sova på soffan till jag flyttar hemifrån?

Läste klart Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer idag. Handlingen berättas genom brev och handlar om en grupp människor på ön Guernsey i Engelska Kanalen. Juliet Ashton är författare utan idéer som en dag får ett brev från en man på ön som har hittat hennes namn i en av böckerna han äger. De börjar brevväxla och han berättar lite om litteratursällskapet han är med i, snart börjar även de andra medlemmarna skriva brev till Juliet och så har en riktig "feel good" bok tagit sin början.

Boken är - i brist på bättre adjektiv - riktigt trevlig och söt och som sagt mår man lite bättre av att läsa den. Man får även en insyn på den tyska ockupationen under andra världskriget som man inte hade förut, ska jag vara ärlig visste jag inte ens om att kanalöarna hade varit ockuperade.

Vill man ha lite lätt läsning tycker jag att den här boken nog är för dig, det är väl inte en 5/5 men helt klart underhållande.

//Sefflon

Hela familjen åkte idag och lämmnade av min lilla syster på internatet. Hon ska börja första året på gymnasiet och eftersom skolan ligger långt bort (skulle ta två timmar med lokaltrafik) så ska hon bo på skolans internat.

Inte för att jag själv vill bo på internat men det känns så fel att min 16-åriga lilla syster flyttar hemifrån innan mig. Nä, nu måste jag skaffa ett jobb, ta studenten fort som attan och lämna föräldrahemmet bakom mig - fast jag vet att så fort jag väl bor själv kommer önska att jag stannade hemma lite längre.

Hur som helst, på väg hem igen kom jag på det! Något som jag hade lovat mig själv att jag skulle komma ihåg! Idag skulle jag ju tagit tåget in till stan för att se bokbordet på Drottninggatan!

Förstår inte hur jag kunde glömma det! Jag, självutnämnd bokälskare, borde kommit ihåg något så viktigt. Men, jag antar att jag får slå mig själv några gånger och sedan duktigt vänta till nästa år...fan.

//Sefflon

Hittade teasern till den nya Dorian Gray filmen, vet inte riktigt vad jag ska tycka. Ser verkligen fram emot den här filmen men något med trailern gör mig lite orolig, jag kan bara inte sätta fingret på vad. Kanske är det musiken? Här är den i alla fall. Premiär i Sverige nån gång i höst tror jag.