The Invisible Man
La manken till igår kväll och har äntligen blivit klar med boken - har till och med hunnit börja på en ny!
Så vad tyckte jag? Som sagt har jag aldrig varit mycket för sci-fi och nu har jag läst två stycken på raken, min hjärna är trött. Även om det var kortromaner så kändes de ändå förvånansvärt långa.
The Invicible Man påminner mig lite om Dr Jekyll & Mr Hyde men ändå faller det mig inte i smaken. Det kan vara på grund av att titelkarakterän - Griffin/The Invicible Man - inte är sympatisk för fem öre. Han verkar vara en psykopat in the making redan innan han har blivit osynlig och upptäckt att han inte kan bli normal igen.
I de flesta berättelser finns det figurer man ogillar men ändå på något sätt kan sympatisera med, jag fick aldrig den känslan med Griffin. Som tur är berättas historien aldrig helt från hans synvinkel utan man följer människorna han terroriserar med sin närvaro.
Som jag skrev ovan blir jag uttråkad när jag läser The Invisile Man och den känns svårsmält. Inte på grund av språket eller historien i sig utan för att jag helt enkelt inte tycker den är underhållande. Det händer egentligen inte så mycket förrän i de sista kapitlen och då går det fort.
Återigen verkar det som att H.G. Wells och hans verk helt enkelt inte är något för mig. Skulle heller inte rekommendera varken The Time Machine eller The Invisible Man om det inte är någon som är ett sci-fi fan.
Vi hörs,
//Sefflon
Förresten! Om ni har lite tråkigt kan ni väl titta förbi den här bloggen: www.metrobloggen.se/hotlips Det är ingen bokblogg utan det är ett gammal fotbollslag som bloggar tillsammans.
De är inte så aktiva men jag känner att jag måste göra reklam för dem, min mamma är nämligen med på ett hörn! Ser ni ett blogginlägg med signaturen Myran och det handlar om tonårsdottern med attitydproblem kan ni anta att det är mig hon pratar om. ^^
