Peter Pan och och bok nr 11
Efter mitt senaste inlägg, då jag undersökte innehållet i min bokhylla lite förstod jag äntligen att jag måste städa och rensa mitt rum. Så när jag kom hem från skolan i fredags kavlade jag upp ärmarna och på kvällen var rummet fläckfritt och helt plötsligt hade jag rum för mer böcker i bokhyllan - som jag såklart genast fyllde.
Hur som helst, hann läsa klart Peter Pan tills idag som jag lovade och den var underbar! Kanske inte det bästa jag har läst men det är ju ändå en sorts barnbok (fast förvånansvärt mycket dödande för att vara en barnbok, piraterna föll som käglor i ett av kapitlen). Favvo-karaktären var såklart Peter, han var så gullig! (Visst låter jag vuxen när jag förklarar varför jag giller dem, "han var så gullig!", "hon var underbar!", "han var bara för söt!"?) Han var som en mindre taskig version av Karlsson på taker fast man hatade honom inte. Karlsson på taket måste vara barnboks världens mest irriterande figur, vilket Peter Pan definitivt inte är. Karlsson är kanske inte så bra att jämnföra med...?
Det fanns onekligen många roliga och söta citat i boken och jag sitter nu och bläddrar febrilt genom den i försök att hitta mina favoriter.
Boken börjar med et här,
All children, except one, grow up. They soon know that they will grow up, and the way Wendy knew was this...(gullig historia här)...but henceforth Wendy knew that she must grow up. You always know after you're two. Two is the beginning of the end.
Är väldigt sugen på att få den sista meningen tatuerad när jag fyller arton, den är så härligt deppig och samtidigt är det så sant.
Det finns även en gullig förklaring till vad Neverland är i första kapitlet. Ni vet hur vissa läkaren gör diagram och teckningar över hur människor psyke ser ut, och om man skulle försöka sig på att rita ett barns psyke så skulle man få en karta av en ö och denna ö är Neverland. Neverland ser nämligen olika ut för alla barn.
"You see, Wendy, when the first baby laughed for the first time, its laugh broke into a thousand pieces, and they all went skipping about, and that was the beginning of fairies."
"Do you know, " Peter asked, "why swallows build in the eaves of houses? It's to listen to the stories."
I Peter Pan in Kensington Garden finns det ännu ett om svalor.
...and it makes him especially kind to the house-swallows when they visit the island, for house-swallows are the spirits of little children who have died. They always build in the eaves of the houses where they lived when they were humans, and sometimes the try to fly in at a nursery window...
"If you believe," he shouted to them, "clap your hands; don't let Tink die."
Jag tvingade mina kompisar att klappa händerna när jag läste det här, de förstod ingeting. ^^
Next moment he was standing he was standing erect on the rock again, with that smile on his face and a drum beating within him. It was saying, "To die will be an awfully big adventure."
De här är de citat som jag kommer på just nu men så fort jag har klickat på Spara & publicera vet jag att jag kommer komma på de jag har glömt. Jag kan också påpeka att det där sista citatet inte innebär att Peter dör, det är taget från mitten av boken.
Förresten, visste ni att namnet Wendy "uppfanns" av J.M. Barrie för Peter Pan? Tydligen var det en väns dotter som kallade Barrie "my friendly" men hon kunde inte uttala friend så det blev "my wendy", gulligt va?
Captain Hook var härligt elak i jämnförelse med Peter Pan men ändå rätt tam som skurk om man jämnför honom med andra elakingar i andra böcker. Dock verkar han vara en riktig snygging om man läser beskrivningen av honom (illustrationerna var väl lite sådär, han såg mest gammal ut). Varje gång han nämndes satt jag och tänkte på Jasson Isaacs som spelade en otroligt het Hook i Peter Pan från 2003. Hm, känner ett behov av att äga den på DVD bara så att jag kan titta på honom. ^^
Hur som haver, gullig bok, läsvärd om man tycker om böcker i den här stilen (vilket jag gör, det är som en mer lättförstålig version av Alice) och lättläst, även på engelska tyckte i alla fall jag.
Bok nr 11 blir Andrea Maria Schenkels Mordbyn som jag hittade bredvid min pappas säng. Är det inte kul när man börjar gräva i garaget eller något liknande och hittar böcker som ens föräldrar antagligen läste när man själv fortfarande var för ung? Har hittat många böcker som jag ska sätta tänderna nu, skönt att inte behöva spendera så mycket pengar, speciellt nu när min mamma har bestämt att vi ska ha köpstopp nu i mars.
Anyway, Mordbyn är väldigt kort och ser väldigt lättläst ut så jag hinner nog klart med den tills imorgon kväll. Vi hörs då!
//Sefflon
